Friidrottsklubben upplever svek
Om vårvädret äntligen anlänt är det en välsignelse för Vallentuna Friidrottsklubb.
– Jag känner mig trött, desillusionerad, säger Per Tollefors och pratar inte om vårkylan utan det svek klubben upplever.
Vallentuna FK fyllde 50 år 2023. I 45 av dessa år har klubben kämpat i motvind, enligt Per Tollefors. Han låser upp dörren till klubbgymmet i botten av ”målhuset” på Vallentuna idrottsplats. Det är ett gym, samtidigt klubbens enda egna utrymme. Det är litet. Litet och trångt för mer än tio-tolv personer i taget att köra cirkelträning. Det är här VFK-are kan skyla sig mot hällregn, här ledare kan ta en genomgång före eller efter träning.
– Styrelsemöten har vi hemma i min familjs kök, ledarmöten hemma hos Helena (tränaren Hellgren reds. anm), säger Tollefors och fortsätter:
– Vi har ingen klubblokal, inga omklädningsrum som är ”våra”. Allt som byggts och morderniserats på IP är för lagidrotterna.
FÖRBEREDELSE. Martin Nilsson Diehl fyller kundvagnen med sonens kastredskap. Foto: Roffe Andersson
Smickrade av multihall
Senaste årets snackis är namninsamling med krav på en multihall. Per är orolig att friidrottsklubben lockats med i förespråkandet för denna av smicker. Egentligen skjuter en multihall högt över målet för klubbens önskan.
– Vem vill inte ha en multihall? Det är klart att vi blivit smickrade. Men det vi allra mest behöver är löparbanor inomhus. Där de aktiva kan sträcka ut en bit utan att möta en hallvägg efter 40 meter. Där vi kan ha en hoppgrop för längdhopp och tresteg. En höjdhoppsmatta. Där kan spikskor användas.
GYM. Klubben skulle gärna ha tillgång till ett modernare gym, men enligt Per Tollefors är det betydligt mindre prioriterat än en hall. Foto: Roffe Andersson
Den här hallmodellen finns framtagen i en ritning. Den går längsmed B-ishallen och kröker av för at ge en ”bromssträcka”. Per Tollefors kan känna att denna hall drunknat, vittrats med drömmen om multihall.
Blåsta på hall
– Inte första gången i så fall, säger Tollefors och minns tillbaka till löftet om hall när ett byggvaruföretag i Vargmötet skulle lämna.
– Vi trodde verkligen att det var klart. Klart att vi skulle få en hall. Det blev ingenting och vi fick som förklaring att vi inte varit ”tillräckligt på och engagerade”. Fruktansvärt.
MÅLHUSET. Enda faciliteten Vallentuna FK har är detta hus med gym, förråd och sekretariat (övervåningen som mer eller mindre övertagits av fotbollen). Foto: Roffe Andersson
Nyligen sågs ett gäng påpälsade träna i vårkylan. Det såg oskönt ut och sedan gick gruppen hem som de kom.
Vintertid bönar och ber klubben om halltider och trängs in i Hagaskolan. Den hallen räknas som basketens och det finns hall för varje lagidrott. Ingen för den som drömmer om utveckling på 100 meter häck eller första femmetershoppet i längdhopp.
Inträngd kastsektor
Belysande är att klubben sedan några år har en kastsektor mellan IP och Hagaskolan. Men intill den har senare en plan för smålagssfotboll anlagts. Med konsekvensen att klubbens kasttalang Jacob Nilsson Diehl blivit utskälld när han tränar.
UPPGIVEN. Efter 45 års tjat har Per Tollefors börjat känna att tålamodet tryter. Foto: Roffe Andersson
– Han är ”livsfarlig” när han kastar sin slägga, sägs det, säger Per Tollefors.
I åldersklassen P17 räknas Jacob till de sex bästa i landet.
– Jag upplever att ingen lyssnar på vad vi behöver, säger Per Tollefors och går till målhusets gavel för att visa att klubben fick ett snedtak, öppet på alla sidor, när man önskade ett förråd. Här kan vi ju inte ställa något av värde, säger han sarkastiskt och fortsätter:
– Moment 22: Vi måste bli större för att få en hall men utan hall kan vi inte växa. Vi kan inte skjutsa 100-200 ungdomar till friidrottshallar tre gånger i veckan. Dessutom finns det inga tider i Sollentunas hall.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
